Mamman

Jag har alltid gillat barn och vetat att jag ville bli mamma. När jag träffade Mats föll allt på plats. Vad jag inte visste då var att det inte skulle bli så lätt att bli gravid. Det är fel på min kropp, den producerar blanda annat inga ägg och då är det väldigt svårt att bli gravid. Men jag tänker inte dra hela den historien här, även om jag är rätt öppen och inte har svårt att prata om det längre.

Vi lyckades efter några behandlingar fylla min mage med kärlek och bli så här vacker. -->

Den 29 mars 2004 blev min dröm sann. Han var inte kaxig när han kom ut, men världens bästa, mysigaste, sötaste Albin!

Att bli mamma är det största och bästa som någonsin hänt. Vilket självperspektiv man får! Helt plötsligt ändras alla värderingar, fokus och det finns en ny, liten människa som är viktigare än något annat. I skrivande stund är han 2,5 år och en riktig drama king. (någon som känner igen från min barndom?) Han är en glad kille med glimten i ögat, som gärna busar och skrattar. Han får mig att växa som människa, som mamma. Det är helt fantastiskt att få vara med och se sitt barn upptäcka världen. Alla förtjusande blickar, aha-upplevelser och det stolta leendet när han förstår och kan saker.

I framtiden hoppas jag förstås på att få bli mamma till någon mer. Men med tanke på hur saker och ting fungerar så tar jag inget sånt för givet längre. Jag drömmer och önskar. Men förhoppningsvis ska vi kunna ge Albin ett syskon nån gång. Men jag säger som Magnus Uggla: Först om tre-fyra år... (nåja, vi får se)